Pohjola-Norden i Tammerfors rf. 80-år
Red. Nina Harmes, bilder (©) Jan Suttle
Pohjola-Norden i Tammerfors rf., lokalföreningen i den landsomfattande föreningen Norden, firade sitt 80-jubileum fredagen 3.11.2023. Festen var tudelad. Den officiella delen gick av stapeln på festmottagningen i Rådhuset i Tammerfors och kvällsfesten därefter på restaurang Finalysonin Palatsi.
Ett åttiotal inbjudna gäster samlades i Rådhuset vid Keskustori. Vice ordförande i Tammerfors kommunfullmäktige, Elina Järvenpää, stod värd för den högtidliga festen på uppdrag av Tammerfors stad. I sitt hälsningstal framförde hon, att då städerna i Norden står inför många likartade utmaningar; klimatförändring, tillgång till bostäder och brist på socialt välmående, är samarbetet mellan de nordiska städerna mycket viktigt. Nordiska städer är mångkulturella och flerspråkiga, och samarbetet kan leda till utbyte av interkulturella kunskaper, vilket för sin del stärker konkurrenskraften i våra regioner och förbättrar livskvaliteten för våra medborgare.
Ordförande för Pohjola-Norden i Tammerfors rf., Leena Lusa, välkomnade på plats speciellt Kjell Skoglund från Stockholm, i hans roll som verkställande direktör från Finsk-svenska handelskammaren, svenska och danska honorärkonsuler i Tammerfors, Paulina Ahokas och Rikard Bjurström samt Kim Berg, ordförande för Pohjola-Nordens förbundsstyrelse. Lusa påpekade, att betydelsen av det nordiska samarbetet har vuxit alltmer inom olika sektorer; utrikes- och försvarspolitik, ekonomi, näringsliv, trafik och informationsteknologi. Samarbetsformer mellan Finland och de övriga nordiska länderna grundar sig på utbildning, språk, kultur, miljö och avlägsnandet av gränshinder de nordiska länderna emellan.
Den svenska honorärkonsulen i Tammerfors, Paulina Ahokas, framförde ett djupgående tal. Hon poängterade, att vi inte bara firar 80 år av en förening, utan 80 år av vänskap och samarbete över gränserna. Det nordiska landet skall vara som en bästa vän, som alltid står vid sidan när något av länderna i Norden behöver stöd som mest. Den nordiska dimensionen är viktigare än någonsin just i denna världssituation. Ett gränslöst Norden fanns redan långt innan Schengenavtalet; detta samarbete, nätverk, stöd och gemenskap har funnits för oss långt innan Europeiska unionen ens planerades. Dessutom genererar vår gemensamma värdegrund så mycket social sammanhållning och liknande tankesätt och handlingsmönster, att det verkligen är naturligt och enkelt för oss att hitta vår gemenskap just i detta nätverk. Tammerfors-huset är Sveriges konsulat. Vi har mycket kontakter särskilt med Sverige men också med övriga nordiska länder.
Det finns en del nordiska företag här i Tammerfors. Det ser ut som om den nordiska företagskulturen baserar sig på aktivt organiserande av olika sorters evenemang. Företagen satsar på personalen och ordnar olika slags diskussioner och workshops. Världens enda Muminmuseum befinner sig under Tammerfors-huset, och under ett vanligt år har det cirka 100 000 besökare. Trettio procent av dessa kommer från utlandet och av dem är tio procent svenskar.
Men förbindelserna Norden emellan skulle kunna vara så mycket livligare. Sverige kommer att ta över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet vid årsskiftet, efter Island, och presenterade nyligen prioriteringarna för detta arbete. För det första, ambitionen om att Norden skall bli den mest integrerade regionen till 2030 ligger fast. Som Statsministern Ulf Kristersson betonade i sitt tal: ”Under det svenska ordförandeskapet kommer Sverige särskilt att arbeta för ett integrerat Norden. Det är vår gemensamma uppgift att underlätta för människor och företag att själva kunna verka över gränserna. Det svenska ordförandeskapet kommer att ta vidare vårt politiska arbete med att undanröja gränshinder, både för personer och företag.” Och han forsatte: ”Sverige kommer att särskilt fokusera på mer samarbete, kunskap- och erfarenhetsutbyte mellan de nordiska länderna om organiserad brottslighet.”
Ahokas ser på det nordiska samarbetet som en möjlighet för Tammerfors. På samma sätt är samarbetet med Birkaland en möjlighet för de Nordiska länderna. Det är lätt att glömma bort, att vi här i Tammerfors befinner oss i den enda svenska språkön utanför Finlands kustområde. Service på svenska finns att få också här. Dessutom har vi en befolkning på ca 2000 svenska medborgare här i Tammerfors. Faktumet att Tammerfors med omnejd, är den snabbast växande delen av Finland just nu och söker på många områden aktivt internationell tillväxt, är säkert intressant även väster om Bottenviken. Handeln måste fortgå och vi behöver fortfararande kultur, mer en någonsin. Alltså behovet för internationellt samarbete har aldrig varit större än nu. Här i Tammerfors har vi ju 245-årsjubileet nästa år, ett år som också är ett temaår för svensk kultur i Sverige! Så vi inte bara hoppas, men också jobbar aktivt för ett rikt samarbete och besök från Sverige nästa år, avsutade Ahokas.
Deltagarna på plats fick under kvällens gång njuta av nordiska melodier både av stråk- och piano/orkestern Bravura under ledning av Hulda Lastikka och av Tampereen Yliopiston Laulajat. Bravura ledde festpubliken även in i en lämpad feststämning på Finlaysonin Palatsi, där programmet bestod förutom av en smakande middag, också av gratulationer och hälsningar från samarbetspartners; vänskapsföreningen i Trondheim samt Pohjola-Nordens föreningar i Lembois och i Kangasala.
Festpubliken fick även ta del av flera utsökta festal, varav det förstas framfördes av Ilkka Saari, journalist och manusförfattare under rubriken “Historia i vår vardag.” Saari målade mörka toner över världsläget. Där var Ukraina utsätts för traditionell krigsföring efter att Ryssaland inlett anfallskriget där i februari 2022, befinner vi i Norden i ett hybridkrig med den östliga potentanten. Att den ytterst förenklade bild av Rysslands historia som Putins regim under de senaste årtiondena har skapat i själva verket har fått ett starkt genomslag i det ryska historiska medvetandet tjänar som en viktig påminnelse om den destruktiva kraft idéer om historien kan få när de sätts i politikens tjänst. Öst och väst har gått i helt åt olika håll. Värdegrunden, religionerna och ideologierna gestaltar männsikornas tankar och därmed handlingar åt olika vägar, vilket kommer att ha betydligt mera tyngd i framtiden. Saari påminner oss om, ett det återstår för oss i Norden, att hålla fast vid den gemensamma värdegrunden; humanismen, mänskligheten, jämlikheten och integriteten.
Verkställande direktör för Finsk-svenska Handelskammaren i Stockholm, Kjell Skoglund, fortsätter kvällen med sitt föredrag under rubriken: “Det nordiska samarbetet viktigare än någonsin”. Han tecknade bilden över det senaste året, då mönstren för det nordiska samarbetet omskapats. Finlands senaste NATO-medlemskap förändrar de etablerade relationerna med Sverige, eftersom den gemensamma neutraliteten tillfälligt har fått ge vika, efter att vårt land blivit medlem i den internationella försvarsalliansen. Den nya situationen, när Sverige, inom kort också kommer högst troligt att vara ett Nato-land, skapar osäkerhet. Hur påverkar allt detta relationerna mellan de nordiska länderna och de vedertagna samarbetsformerna är fortfarande oklart.
Olika val, även inom ekonomin, förändrar inte fakta – fysisk närhet, kulturell identitet, integration av det ekonomiska livet och starka demokratiska traditioner, bildar ett starkt band mellan de nordiska länderna. Det ekonomiska området, som omfattar mer än 27 miljoner invånare, är en betydande variabel i europeisk skala. Handelsvärdet mellan länderna utgör nästan 250 miljarder euro per år.
I takt med att Finland allt tydligare går in i västländernas led, framhävs betydelsen av övriga nordiska länder – exporten av finländska varor och tjänster hittar naturliga kanaler genom västerländska grannländer. Detta är en indikation om den inre marknadens funktionalitet - arbetskraft, kapital och kunnande rör sig mellan länderna utan hinder. Finlands förmåga att utveckla utbildningen, den allmänna välfärden och försvarsförmågan anses vara exemplarisk. Finländarna anses vara kreativa, samarbetsvilliga, beslutsamma och pragmatiska. Till svagheter kan räknas otillräckliga språkkunskaper, bristande förståelse för främmande kulturer och ekonomins strukturella svagheter samt befolkningspyramidens skeva struktur.
Det viktigaste är att kämpa mot misstro och bekvämlighet, fortsätter Skoglund. Om Finland nöjer sig med de gamla modellerna och inte öppnar sig för nya exempel från andra länder, kommer vårt värde som en pålitlig partner att sjunka snabbt. Finlands rykte står högt i den övriga Norden, men om vi inte beslutsamt utövar samarbete varje dag, kommer vår konkurrensförmåga att försvinna lika snabbt som gårdagens analoga teknik. Därför kräver vägen framåt hårt och målmedvetet arbete, flexibilitet och riskkapital. Våra grannar är redo att stötta oss, men vi måste också satsa på att delta i framgången för det gemensamma nordiska laget, avrundar Skoglund.
Ordförande för förbundsstyrelsen i Pohjola-Norden rf., Kim Berg, framförde sina färska hälsningar från Nordiska ministerrådets möte i Oslo och hävdade att försvarsfrågorna toppar i diskussionerna, vilket är en märkbar förändring till de förflutna. Efter sitt tal delade han ut utmärkelsetecken som tack för det långsiktiga arbetet med att främja Pohjola-Nordens ändamål. Det gyllene utmärkelsetecknet tilldelades Anna-Maija Saari, utmärkelsetecken i silver tilldelades Eija Heikkala, Nina Harmes och Jaana Kanninen-Niemi.
Föreningen Norden i Tammerfors rf. höll sitt grundläggande möte under ställningskriget 2.4. 1943 på Hotell Tammer. Till ordförande valdes valdes konsul Bruno Kanto och som viceordförande direktör Lauri Pellas.
Föreningen Pohjola-Norden har bevisligen varit störst år 1984 med sina 312 föreningsmedlemmar och svagast år 2001, då föreningsantalet på 111, var som minst. Föreningshistoriken “Pohjola – Norden Tamperella 70-vuotta, av Eeva Tuokko indikerar att totalt 16 ordföranden, varav alla fem kvinnor från 1980 och framåt, har medverkat.
Föreningens 80-åriga livslängd är tämligen i mänskliga mått. En lång tid, som fokuserats på befrämjandet av de internordiska förbindelserna, speciellt vänskapsorterna emellan och på förstärkandet av det nordiska kulturella samarbetet. Arbetet fortsätter även på lokal nivå.
